Adam Gustaf Sundberg född 2010-09-02

Dagen med stort D är här. Sedan i tisdags har vi vetat att idag kommer vi att få möta vår son då vi i samråd med läkaren bestämt oss för en igångsättning. Det är inte alls ovanligt med igångsättningar här och i och med värmen och inga tecken på att lilleman ville komma ut var det inget svårt val.

Vi lämnade Hugo på dagis och tog sedan väskan och gick ner till New York Presbyterian Hospital lite halvspända inför vad som komma skulle.

Denna skylt sitter vid alla hissar på sjukhuset. Lite lustigt! Tanken på hur det skulle se ut en lördag om man inte hade sabbath hissar vore troligen ännu mer lustigt dock.

Kl 11.30 var vi inskrivna och föreberedda. Let the show begin!
Ombyte till en helt vanlig amerikansk sjukhusklädsel och upp i sängen för att få piller så livmoderhalsen skulle mjukna upp. Sedan började en lång väntan.
Här i USA får man inte äta något när man väl är inskriven, förutom jello då!
Uffe gick efter ett tag iväg och hämtade Hugo från dagis och mötte upp Elena som skulle sitta barnvakt under kvällen och natten.

Kl 17.30 gick vår läkare på sitt nattskift och då sattes även värkstimulerande dropp in. Vid det tillfället var jag fortfarande bara 1-2 cm öppen. Strax därefter började det hända saker, värkarna var kraftiga och kom ofta. Vi profylaxandades ett bra tag men sen orkade jag inte mer utan bad om epidural. Jag hade hört mycket positivt om denna amerikanska epidural, så varför inte?

Kl 20.30 var epiduralen på plats och jag hade min egna lilla knapp där jag kunde öka flödet om det gjorde för ont. Jag var väldigt förvånad över hur bra epiduralen tog och jag kände knappt något alls utom lite tryck neråt men annars var det nästintill smärtfritt. Jag passade till och med på att vila lite eftersom jag endast var öppen 3-4 cm och det kändes som om det skulle bli en lång natt.

Kl 22.30 gjorde läkaren en koll på hur öppen jag var och döm av vår förvåning när hon säger att jag hade öppnats till 9 cm!! VAAA?? Jag hade ju knappt känt något!! Helt otroligt. Läkaren sa att hon skulle komma tillbaka inom 30 minuter och att det inte var långt kvar nu. Ännu ett VA?? Sa hon verkligen att jag skulle föda inom max 1 timme??

Kl 23.00 kom läkaren tillbaka för en koll och vi hör henne säga "OK - let's go, I can see the head!" Efter 3 krystar var då Adam Gustaf Sundberg född kl 23.23 den 2a september 2010. Uffe fick äran att klippa navelsträngen och direkt därefter var det dags för vägning/mätning och tillfixning.

Adam vägde in på 3470 g och mätte 52 cm lång.

Fotavtryck tillsammans med mitt fingeravtryck för att identifiera Adam om förväxling skulle ske på BB.

Glada och rörda föräldrar.

Stolt pappa till ännu en sötnos till son.