Irene

Något som började som en liten kraftig vindvarning har nu lamslagit hela Manhattan. Ingen trodde riktigt på varningarna som kom i början på veckan om att en orkan var på väg rakt mot NYC. Ju mer det snackades om vilka skador som orkanen kunde föra med sig desto räddare blev man. På fredagen och två dagar innan Irenes ankomst kände jag att det var lägligt att bunkra upp med lite proviant eftersom det snackades om att vattentillförelsen skulle påverkas och elnätet slås ut. Inte bra när man har små killar som måste ha välling.
Väl i affären möttes jag av tomma hyllor, jag var lite sent ute alltså. Men med barn i famn så lyckades jag norpa åt mig de sista vattenflaskorna.

Sedan blev det bara värre och värre med fler hot om översvämningar. Flertal kompisar som bodde i evakueringsområde fick packa sina värdesaker, foton och div minnesvärda saker utifall det värsta skulle hända.

Familjen Frykholm anlände nästan ett dygn tidigare till oss från deras semester i Cape Cod med anledning av Irene. På lördag passade vi på att gå ut, Irene skulle ju inte komma förrän på kvällen. Det blev sushi lunch, det enda som var öppet. The city that never sleeps.... hmm idag var inte mycket öppet!

Lördagkväll kom och nu satt vi alla och bara väntande på Orkanen i ett öde Manhattan.  Det var helt folktomt på gatorna. Hur illa skulle det bli?

När vi la oss så blåste det lite och regnat öste ner. Barnen var inte oroliga då de fick sitta och mysa hos Daniel som läste Alfons för dom.

Morgondagen fortsatte det att regna fram tills lunch men sedan kom den efterlängtande solen och torkade upp vårt område. Vi andades ut!
Hugo och Simon hade fullt upp med att kolla in alla brandbilar som åkte runt och kollade läget på gatorna.

Vi klarade oss väldigt bra. Däremot kompisar utanför NYC, hade elavbrott i nästan 1 vecka, träd som fallit på bilar och hus och källare fyllda med vatten och uppe i Vermont är det totalt kaos med raserade vägar, broar, hus mm.

Nu får det vara nog med naturkatastrofer, annars flyttar vi hem till Sverige!